lördag 29 januari 2011

- Reset -

Jag har funderat över min blogg en hel del på sistone, den har känts ambivalent, åtminstone från min sida. Samtidigt som jag har känt att en del inlägg varit något för privata för att publiceras på internet.

Jag känner att jag är för gammal för att publicera vad som helst om mig själv. De som känner mig vet att jag är öppen och personlig, egenskaper som jag tycker om hos mig själv och inte tänker ändra på, men jag inser att det faktiskt är dags för mig att välja mina forum och hur jag uttrycker mig där.

Jag kommer att fortsätta blogga, jag kommer bara att blir mer noggrann med vad/vem jag skriver om och hur jag formulerar mig.

Välkomna, nyöppning inom kort.

3 kommentarer:

  1. Jag har inte upplevt din blogg som annat än ärlig, saklig, rolig och förnuftig! För vad det nu är värt :-)

    SvaraRadera
  2. För det första så saknade den struktur vilket gjorde att jag kände att det blev svårt att skriva (de flesta bloggar saknar kanske struktur, men jag är beroende av den, haha).
    För det andra så har jag i besöksloggen sett att det skett flera sökningar på mig som person som länkats hit, och det var här jag kände att jag blev osäker. Vem har googlat mig och vad har jag faktiskt skrivit?

    Därför kände jag att det för min egen skull var nödvändigt med en nystart där jag strukturerar upp allt för att på så sätt ha bättre koll på vad jag publicerar.

    Jag kommer att fortsätta skriva ungefär som tidigare, kanske bara vara lite mer noga med att inte nämna tex vänners namn och mina arbetsplatser.

    Och vad din kommentar "nu var värd" så har jag tagit den som en komplimang, och det var det väl värt? ;-)

    SvaraRadera
  3. Ja, Katja, det är ambivalent vad man kan skriva utan att någon använder just det på ett annat sätt än det var menat.

    Men din blogg är absolut inte för privat, mest personlig på ett intressant vis. Bloggar som är privata är ju alltid helt ointressanta.

    Jag hoppas att du fortsätter att skriva. Varje gång som du beskriver Isak så kan jag minnas hur det var att ha intensiva barn. Och det är glada minnen.

    SvaraRadera