Ode till Farmor

I eftermiddags hade jag ett ärende till Farmors Stad. Så, jag flexade ut från universitetsvärlden lite tidigare enkom för att hinna spendera några timmar med världens underbaraste farmor.
När jag anländer känner jag doften av hennes långkok ända ut till trapphuset, herregud vad det luktade gott! Vi åt länge och pratade om allt från fiske i fjällen till hur rar min unge är. Efter maten bjöds det självklart på kaffe med kaka och sen lovar jag att jag var och är mätt för resten av den här veckan.

Söt som hon är så kunde hon ju inte vinka av mig utan att ha skickat med mig något. Utöver min favoritmat som packats ned i matlådor så fick jag några slantar som hon lagt undan till Isaks sparbössa (en påse enkronor - hon vet hur man gör en 4-åring lycklig), ett paket med nya dammtrasor, två par nystickade tjocksockar och sedan fick jag även med mig en liten burk fylld med knappar som hon sparat till mig.

Och det är det här jag tycker är så underbart med min farmor - allt är liksom så himla mycket "farmor": man ska ha med sig nya tjocksockar hem, man ska vara mätt och man ska få med sig något trevligt. Och när det trevliga, som den här gången, kom i en väldigt gammal vanillinburk så sätter det verkligen pricken över i:et. Det fina med min farmors presenter är att de för någon annan kan verka totalt betydelselösa, något de verkligen inte är för mig. Hon har alltid haft på känn vad man är i behov av: när jag hade flyttat hemifrån (under gymnasietiden = utfattig) så kom hon emellanåt med en skokartong fylld med ett klockrent innehåll - det var nudelpaket, soppa, hembakat fikabröd och alltid - en toarulle! Försår ni inte att kvinnan både är klok och kärleksfull och hon har humor!

Burken med knappar blev jag vädligt glad över. Det är ingenting jag pratat om, men hon vet att jag stickar, virkar och syr och gärna samlar på mig "krimskrams". Och är man som jag så vet en farmor som min, att en gammal vanillinburk från Kooperativa Förbundet fylld med knappar, det är kärlek det!

Min påskvecka

Just nu är det två saker som gäller: studier och peugeot. Det första ger mig ren ångest, bara tanken "jag borde plugga..." får det att växa i munnen på mig. Ja, jag är skoltrött. Efter 5 år (!) av universitetsstudier känner jag nu att jag är trött, och less. Det tråkiga är att jag tycker att de ämnen jag läser är vansinnigt intressanta, egentligen. Men att behöva jobba ineffektivt genom att trassla med projektuppgifter (grupparbeten) och lägga ner större delen av tiden på att diskutera med andra människor om vem som har rätt eller översätta texter från engelska till svenska får mig att tappa fokus på vad jag egentligen läser.

Nå.
Nu glömmer vi ångestklumpen a.k.a universitetet.
Peugeon genomgår för tillfället avancerad kirurgi och jag jag skruvar och svär för glatta livet. Rätt ofta får jag stanna upp och klia mig i huvudet under tiden jag klurar på vad jag håller på med. Ibland känner jag mig även som en snorunge då sambon likt en pappa sådär pedagogiskt pekar och förklarar för mig vad alla delar är till för, lite då och då utbriter jag glatt "jaha!" när poletterna trillar ner för mig.
För en vecka sen såg det ut så här:

Idag lossade vi de sista bultarna och lyfte ut motorn. Jag tror att vi är ett rätt bra team i garaget, jag och sambon. Jag har överlåtit krälandet under bilen till honom, inte för att jag är rädd för att skita ner mig utan för att jag helt enkelt inte har muskelkraften för att dra loss fastrostade bultar.
Jag har ingen aning om vad vi ska göra imorgon. Det är som sagt första gången jag plockar ut en motor ur en bil, min bil. Det är delar som ska tvättas och delar som ska bytas. Motorutrymmet ska rengöras och de förvånansvärt små ytorna som är angripna av rost ska behandlas.

Nu passerade sambon och kommenterar mitt knapprande på tangenterna med  "men det verkar ju som att det  lossnat med skolarbetet nu!".
"Ehrm. Njae, ja, eh... bloggerpunktcom..."
Den där menande blicken han gav mig säger mig att jag borde återgå till annat nu. Trevlig kväll och glad påsk.

Känn lugnet!

Usch, vilken vecka jag haft! Två av veckans kvällar har jag suttit uppe till mitt i natten för att blir färdig med skolarbete, så gissa om jag varit trött...
Men nu är det över och jag återgår till någorlunda normala vardagar.

Idag unnade jag oss (mig och Isak) en lugn morgon. Jag lämnade honom hos dagmamman först vid nio, efter det har jag varvat dagen med skolarbete och städning. Herregud, det här huset var i det närmaste en sanitär olägenhet, men efter att ha dammsugit, kastat sängkläder i tvätten och rivit av med dammtrasan så känns huset beboeligt igen.

Efter middagen kom sambons arbetskamrat och lämpade av en motorlyft, så mest troligt blir det att riva ur innehållet i Peugeon till helgen.
Vi var med i en utställning under helgen som var, jag körde Peugeon in till stan men hon går verkligen som ett odjur, ojämt och ryckigt, stackarn. Inte så charmigt att jag har ett hål i kylaren heller, jag tyckte faktiskt att det var rätt pinsamt då jag stod och väntade i en korsning och det ångade över hela huven... Åja. men nu ska det åtgärdas. Förhoppningsvis så spinner hon som en katt lagom till sommaren.

Mina raringar i "Franska Hörnan"

"HejjagringerfrånföretagetXXochjagvillpresenteraettheltfantastiskterbjudandefördigsom..."

Har aldrig varit med om maken till telefonförsäljare att tala på utandning. Väntade tålmodigt på att luften skulle gå ur henne men det löjliga i situationen tog över och jag brast ut i skratt. Går det på automatik att vissa försöker prata över de eventuella kunderna, även om kunderna inte visar minsta tecken på att försöka tala emot?

Jag nöjde mig med att vänligt säga "tack, men nej tack" tio minuter senare, då syrebristen tydligen blev för stor. Men jag tog en liten konstpaus först, och lät det vara tyst en liten stund.

(Halva) helgens projekt: Virkad matta

Så, nu har jag gett mig på att virka en matta och även färdigställt projektet. Jag kan konstatera att själva virkandet går relativt fort (en kväll och en eftermiddag) men att själva rivandet av lakan är otroligt tidsödande - och förbaskat dammigt!
Jag såg ut som en snögubbe efteråt, nös en hel del och fick dammsuga hela vardagsrummet.

Jag har utgått efter samma virkmönster som för korgen, men mitt tips är att lägga ut mattan på plant underlag emellanåt - ökningen kan behöva justeras och desto större radie desto färre ökningar per vav. Med andra ord: jag har ökat 8 maskor per varv, men efter halva mattans bredd borde jag ha övergått till att öka ca 6 maskor per varv för att i yttersta varven endast öka 0-4 maskor. Så - håll koll på mattans form och minska antalet ökningar när kanten visar tendenser till att böja sig i vågor.

Till min matta, som i exakta mått mäter 82 cm i diameter, så gick det åt ett helt påslakan. Det är synd att min (mobil)kamera tar så dåliga bilder, färgen kommer inte till sin rätt - mattan är väldigt färgglad och skiftar i isblått/mintgrönt då påslakanet jag använt mig av var randigt.
Jag hade velat göra mattan större, men de vita inslagen var restbitar från ett tidigare projekt och jag kände att nej, jag orkar inte sätta mig och riva fler lakan (dels för att det blir så dammigt, är så tråkigt och för att få tag i vitt så hade jag varit tvungen att ge mig på de lakan vi faktiskt använder. Sambon har med andra ord förbjudit mig att gå i närheten av linneskåpet...).

Var mattan ska placeras har jag däremot ingen aning om. Sambon föreslog toaletten, vilket jag tog som en förolämpning...

En sväng ut på landet

I helgen besökte vi en nybliven mamma, av den ulliga sorten. Vi passade även på att hälsa på (läs: klia bakom öronen) det övriga gänget av blivande mammor som bräkte i hagen. Det är så roligt när djuren är så tama att de kommer fram för att socialisera och kela när man tittar förbi. (Tanken och förhoppningen är att även jag/vi ska kunna dela gård med dessa fina djur den dagen vi har hus).

Tanken var väl egentligen att vi skulle stanna hos min mammas arbetskamrat i en timme, högst två. Men vi hade så trevligt att vi blev kvar hela kvällen (samtalsämnena varierade mellan djur, barnuppfostran, traktorer och veteranbilar) och åkte inte hem förrän Isak kom och röck oss i ärmen och sa att han ville sova.

Mobilfodral med blomma

Detta mobilfodral postades till en vän under helgen.

Jag verkar onekligen ha fått dille på virkning ;-).

Att virka en korg av mattrasor

Jag var hemma med Isak to-fre förra veckan då vi saknade dagbarnvård. Ledigt med andra ord! Eftersom jag tack vare solens ankomst numera lider av någon form av överskottsenergi så tog jag i med hårdhandskarna och rensade ur alla skrymslen i huset (de där skrymslena som under lata och trötta dagar kan tjäna som förråd i stil med "kastar jag in skiten här så syns den åtminstone inte").

Jag fann då en säck med gamla lakan som jag sparat för att göra trasor av. Dammtrasor är inte lika roligt som matt-trasor som man kan virka med. Så under lördagen (då jag hunnit införskaffa en större virknål) så satte jag mig för att repa upp lakan. 

Eftersom de lakan jag hittade mest bestod av gamla babylakan så var färger och mönster därefter, därför bestämde jag mig för att göra en korg till Isak. 

Jag har använt virknål nr 7, det skulle vara en fördel att använda en lite större (8-10) eftersom virkningen blir ganska så kompakt, men det är en smaksak. Själv föredrar jag en mer kompakt virkning för en korg eftersom den då "står sig bättre".

Min korg virkar man så här:

Virka 4 luftmaskor som sluts till en ring.

Varv 1: Virka 8 fastmaskor om ringen

Härifrån virkar jag genom båda maskbågarna från föregående varv för att korgen ska bli mer kompakt.

Varv 2: Virka 2 fastmaskor genom varje fastmaska från föregående varv (=16 maskor)

Varv 3-6: Öka 8 fasmaskor jämnt fördelat på varje varv (Efter varv 6 = 40 maskor)

Varv 7: Minska 4 maskor jämnt fördelat (= 36 maskor)

Varv 8-17: Virka fasta maskor varvet runt.

Varv 17-27: Byt färg! Virka fasta maskor varvet runt.

Gör ett nedvik av kanten på korgen.

Handtag: (Utgå från mitt bak på korgen, 3 maskor till höger) Fäst garnet/remsan i korgen genom att göra ett omtag om en maska i korgen och fästa denna med en smygmaska.

Virka ca 14 luftmaskor, hoppa över 6 maskor och fäst med en smygmaska. Vänd!

Virka fastmaskor i luftmaskorna, avsluta med en smygmaska, klipp av och fäst garnet/remsan.

Kommentarer: Jag har valt att påbörja korgkanten genom att göra en minskning av maskor, de flesta väljer att spänna tråden lite extra det första varvet, men jag tycker att korgen gärna vill anta en rund/skålformad botten om man inte lyckas spänna varvet tillräckligt (sen att det blir jobbigt att virka genom maskorna på nästa varv om man istället dragit åt för hårt).

Jag har även valt att virka genom båda maskbågarna för att göra korgen mer kompakt, detta gör att den håller formen bättre, men det går åt mer tråd! Vill man ha en mjukare korg, spara på tråden och leka med mönster så kan man välja att endast virka genom främre eller bakre maskbågen. Det är en smaksak!

En knappsats

Under förmiddagen tog vi en sväng till Pingstkyrkans second-hand. Jag hade två sopsäckar barnkläder som skulle lämnas in, men när vi ändå var där så ville jag så klart in och rota lite.

Jag satt igår kväll och gjorde det sista på (ännu) ett mobilfodral och insåg att jag har fått väldigt ont om knappar och färgglada garner, sånt där som är bra att ha när man vill piffa till sina handarbeten lite.

Så medans sambon och sonen handlade godis i byggnaden intill så satte jag mig och skottade igenom alla skålar med knappar. Hittade ungefär en näve som jag tog med mig hem.
Det blev även en ny virknål, ett par stickor och broderigarn (som funkar jättebra att virka tex små blommor av som dekor).

Ja, det var dagens shopping det. Jag är ca 80kr fattigare ;-)

Harlorts-kakor.

Nu njuter jag av helgen och lugnet, under förmiddagen drogs jag ut på promenad av grannen, det var otroligt skönt (trots ihärdig blåst) men resulterade tydligen i ett skavsår (som inte börjat svida förrän nu på kvällen). Familjen rundade av dagen med att baka kakor. Något måste ha varit fel i receptet eftersom smeten aldrig blev någon smet, utan mest bestod av smörigt sågspån. Resultatet ser ut som just sågspån (eller hästlort för den som vill), med en hög harlortar på. Nå, men de smakade helt okej ändå (men man får äta dem med lite teknik eftersom de rasar sönder så fort man biter i dem).

Harlortskaka, någon? -Jag bjuder!

Men hej måndag!

Det är sol och det är varmt!

Jag tycker att det är helt underbart när man vaknar upp en måndagsmorgon och känner sig totalt peppad (på allt). Sämre blir det inte när man kikar ut genom fönstret och noterar att solen skiner, sen kikar man på termometern som visar plusgrader.

Livet i en skokartong - lappsjuka light

Jag har åtminstone kunnat trösta mig med semlor. Igår kom min mamma förbi och vi passade på att baka, ca 40 bullar blev det. Går inte vågen upp efter det här så är det defenitivt något galet med min ämnesomsättning, haha!

Annars känner jag mig bokstavligen rätt insnöad. Nu är jag lite halvtrött på kylan, mörkret och känslan av att det aldrig händer något. Det finns två större saker jag längtar efter, det ena är att få ta tag i Isaks rum som ser för gräsligt ut (oinrett och sönderpillade tapeter) och det andra är min Peugeot som står och fryser i garaget.
Peugeon får jag fortsätta längta efter några månader till, men Isaks rum vette fåglarna om jag inte kommer att gå över huvudet på sambon och fixa nya tapeter till. Den som lever får se, och om jag lever efter att ha sprättat pengar på tapeter lär vi också få se.

Känslan av att vara ett vrak

Barnet har varit sjuk i några dagar, men feberfri sen igår natt.
När barnet är sjukt sover han i vår säng. Sjuka barn ligger inte stilla; de bökar och snurrar och sparkas och pratar i sömnen.Med andra ord så har vi fått ganska dåligt med sömn de senaste nätterna.

Igår kväll var han då friskförklarad och packades ner i sin egen säng vid läggdags.
Tyvärr hann jag bara sova ca 2 timmar innan Isak kom och kröp ner under mitt täcke. Det är alltid jättemysigt den där första timmen då han oftast bara kryper in under min arm och myser. Men så fort han går in i djupsömn så startar centrifugen.
Jag har nog vaknat säkert tio gånger av att sambon fräst "aj" och elfte gången så lät han faktiskt lite gråtfärdig då han piper "men Isak sluuuuta sparkas". Själv fick jag mig en fot både i örat, nacken bakhuvudet och ryggen.
Sen kissar barnet på mig!
Ni småbarnsföräldrar kanske förstår mig när jag säger att jag låg där en stund och faktiskt övervägde att ligga kvar i kisset bara för att få sova lite till. (jag pallrade mig upp ur sängen till slut, ni behöver inte oroa er).
Sen har ungen även mage att före ottan ligga vaken och tjata "mamma, vad är klockan, får man kliva upp nu?". Om jag inte svarade honom så höll han för min näsa tills jag vaknade.Detta upprepades om och om igen tills väckarklockan ringde.

Nä, men jag förstår inte vad de har för problem med att få ur terroristerna information. Det är för höge farao bara att slänga in dem med ett gäng 4-åringar. Lägg på att barnen i den här åldern lever ut hela tjat-konceptet i form av "varför då? Varför då? Varför då?".
Som sagt. Skulle få även den hårdaste skurken att gola.

Nä, finns väl inget annat att göra än att lägga ett tjockt lager concealer över mina mörka ringar under ögonen, dricka en hel panna kaffe och pallra mig till skolan. Ack och ve!

Virkat mobilfodral

Jag virkade nyligen ett mobilfodral till en vän, det var så trevligt att jag bestämde mig för att tillverka ett även till mig själv.
Vännen fick ett rosa fodral dekorerat med ett hjärta, mönster till denna hittar man hos Garnstudio. Till mitt eget fodral virkade jag en blomma istället och tråcklade fast några pärlor. Jag brukar inte syssla med pimpning av mina handarbeten, så det här är första gången jag använt pärlor.
Tja, den blev väl helt okej. Jag börjar få kläm på det här med virkning nu, äntligen. Jag har även fått in ytterligare en beställning på ett fodral. Jag tycker inte om att göra samma sak flera gånger, så jag ska se vad nytt jag kan hitta på i mönsterväg.

En liten värmare till min Nokia E71

Why??

Isak pratar, väldigt mycket.

Idag nådde jag på något sätt taket för vad mina öron klarar av. Inte bara det att han pratar mycket och högt, ställer sig fem centimeter från mitt ansikte och sedan upprepar vad han sagt en sisådär 4-8 ggr för att verkligen försäkra sig om att jag hört vad han sagt (även fast jag efter varje "mamma, vet du vad?" svarar, "vadå, Isak?"), han har verkligen, verkligen kommit in i den här fasen där han frågar om precis allting. Och då menar jag allt.

Om jag inte vet, så duger det absolut inte att säga som det är, att jag inte vet. För då blir han upprörd och skriker "men du måste veta!". Ibland kan jag ge ett svar, som tydligen inte duger varpå Isak rättar mig med ett enligt honom bättre svar men enligt mig helt fel. Detta följs av en evighetsdispyt i form av "nä", "jo", "nä", "jo", "nä"... (Jag inte bara vet bättre än 4-åringen, jag är mer envis också, right back at ya' kiddo)
Och hur svarar man på frågor som "vad består avokado av?".
Jag: "Ja, avokado är ju liksom avokado"
Isak: (lite frågande sådär) "Men vad är det gjort av?"
Jag: "Men en avokado är bara en avokado, den är gjord av avokado"
Isak: (lite lätt irriterat, läs: mamma är du trög?") "Ja men... vad är den gjord av?!"
Jag: (Lite desperat) "Avokado är en grönsak... frukt... eller grönsak. Den växer på ett träd, ett avokadoträd. Den heter avokado"
Isak: (Barnet halvskriker) "Men... vad-är-den-gjord-av?!!"

Nu under kvällen kom jag att tänka på ett klipp med Louis C.K som ger en helt fenomenal bild av hur det kan låta i en  småbarnsfamilj.
Dra fram klippet till 7 min. (Har man min humor så ser man hela klippet och är extra uppmärksam på slutet bara).

(För att se alla 6 delar sök på: Louis C.K - Shameless)

- Reset -

Jag har funderat över min blogg en hel del på sistone, den har känts ambivalent, åtminstone från min sida. Samtidigt som jag har känt att en del inlägg varit något för privata för att publiceras på internet.

Jag känner att jag är för gammal för att publicera vad som helst om mig själv. De som känner mig vet att jag är öppen och personlig, egenskaper som jag tycker om hos mig själv och inte tänker ändra på, men jag inser att det faktiskt är dags för mig att välja mina forum och hur jag uttrycker mig där.

Jag kommer att fortsätta blogga, jag kommer bara att blir mer noggrann med vad/vem jag skriver om och hur jag formulerar mig.

Välkomna, nyöppning inom kort.