måndag 28 februari 2011

Men hej måndag!

Det är sol och det är varmt!
Jag tycker att det är helt underbart när man vaknar upp en måndagsmorgon och känner sig totalt peppad (på allt). Sämre blir det inte när man kikar ut genom fönstret och noterar att solen skiner, sen kikar man på termometern som visar plusgrader.

söndag 13 februari 2011

Livet i en skokartong - lappsjuka light

Jag har åtminstone kunnat trösta mig med semlor. Igår kom min mamma förbi och vi passade på att baka, ca 40 bullar blev det. Går inte vågen upp efter det här så är det defenitivt något galet med min ämnesomsättning, haha!

Annars känner jag mig bokstavligen rätt insnöad. Nu är jag lite halvtrött på kylan, mörkret och känslan av att det aldrig händer något. Det finns två större saker jag längtar efter, det ena är att få ta tag i Isaks rum som ser för gräsligt ut (oinrett och sönderpillade tapeter) och det andra är min Peugeot som står och fryser i garaget.
Peugeon får jag fortsätta längta efter några månader till, men Isaks rum vette fåglarna om jag inte kommer att gå över huvudet på sambon och fixa nya tapeter till. Den som lever får se, och om jag lever efter att ha sprättat pengar på tapeter lär vi också få se.

onsdag 9 februari 2011

Känslan av att vara ett vrak

Barnet har varit sjuk i några dagar, men feberfri sen igår natt.
När barnet är sjukt sover han i vår säng. Sjuka barn ligger inte stilla; de bökar och snurrar och sparkas och pratar i sömnen.Med andra ord så har vi fått ganska dåligt med sömn de senaste nätterna.

Igår kväll var han då friskförklarad och packades ner i sin egen säng vid läggdags.
Tyvärr hann jag bara sova ca 2 timmar innan Isak kom och kröp ner under mitt täcke. Det är alltid jättemysigt den där första timmen då han oftast bara kryper in under min arm och myser. Men så fort han går in i djupsömn så startar centrifugen.
Jag har nog vaknat säkert tio gånger av att sambon fräst "aj" och elfte gången så lät han faktiskt lite gråtfärdig då han piper "men Isak sluuuuta sparkas". Själv fick jag mig en fot både i örat, nacken bakhuvudet och ryggen.
Sen kissar barnet på mig!
Ni småbarnsföräldrar kanske förstår mig när jag säger att jag låg där en stund och faktiskt övervägde att ligga kvar i kisset bara för att få sova lite till. (jag pallrade mig upp ur sängen till slut, ni behöver inte oroa er).
Sen har ungen även mage att före ottan ligga vaken och tjata "mamma, vad är klockan, får man kliva upp nu?". Om jag inte svarade honom så höll han för min näsa tills jag vaknade.Detta upprepades om och om igen tills väckarklockan ringde.

Nä, men jag förstår inte vad de har för problem med att få ur terroristerna information. Det är för höge farao bara att slänga in dem med ett gäng 4-åringar. Lägg på att barnen i den här åldern lever ut hela tjat-konceptet i form av "varför då? Varför då? Varför då?".
Som sagt. Skulle få även den hårdaste skurken att gola.

Nä, finns väl inget annat att göra än att lägga ett tjockt lager concealer över mina mörka ringar under ögonen, dricka en hel panna kaffe och pallra mig till skolan. Ack och ve!

måndag 7 februari 2011

Virkat mobilfodral

Jag virkade nyligen ett mobilfodral till en vän, det var så trevligt att jag bestämde mig för att tillverka ett även till mig själv.
Vännen fick ett rosa fodral dekorerat med ett hjärta, mönster till denna hittar man hos Garnstudio. Till mitt eget fodral virkade jag en blomma istället och tråcklade fast några pärlor. Jag brukar inte syssla med pimpning av mina handarbeten, så det här är första gången jag använt pärlor.
Tja, den blev väl helt okej. Jag börjar få kläm på det här med virkning nu, äntligen. Jag har även fått in ytterligare en beställning på ett fodral. Jag tycker inte om att göra samma sak flera gånger, så jag ska se vad nytt jag kan hitta på i mönsterväg.

En liten värmare till min Nokia E71