Återvinning = virkade korgar

I helgen gick jag runt och kände mig vansinnigt uttråkad. Jag ville virka, något lagom stort. Jag rotade i skrothörnan (tvättstugan) och fann våra gamla badrumskorgar som åkte ut när vi renoverade (uppenbarligen inte hela vägen ut). Jag greppade en avbitartång och en metallfil och skred till verket.
Jag har tidigare varit missnöjd med de korgar jag gjort eftersom - hur jag än gör - så duger de bara till att hänga på en krok eftersom de blir relativt mjuka. Men, om man klipper bort botten på badrumskorgarna och enbart behåller hörnen och ringarna som håller ihop dessa (i botten och toppen) så får man en förträffligt bra ram till en korg - som kan stå av sig själv.

Nu ber jag återigen tusen gånger om ursäkt för de dåliga bilderna (jag måste verkligen fixa en vettig kamera!), men jag har gjort så gott jag kunnat. Något vitt underlag med vit bakgrund kunde jag inte ordna utan att börja spänna upp lakan över halva vardagsrummet, så köksbordet fick duga... Men, förhoppningsvis förstår ni principen av vad jag pysslat med.

Badrumskorgar av den variant som man hänger i duschstången + avbitartång

Korgen efter klippning

En rosa korg.

En vit-brun-beige korg

Eftersom de här korgarna är fyrkantiga i botten men runda upptill så virkade jag först en ruta av passande storlek. Sen virkade jag helt enkelt in metallramen och ökade eftersom för att låta virkningen anta en rundare form.

De här korgarna är lägre och vidare än vad jag hade önskat, men man tager vad man haver. Det jag egentligen vill virka är en relativt stor och djup korg som jag skulle kunna ha stående på golvet och förvara garner, mattrasor och stickningar i. Jag vet hur jag ska göra den men det projektet kräver nog en sväng till lämplig återvinningsmarknad/second-hand affär för inhandling av diverse skrot.

Mobilfodral

Jo, jag kan visst bjuda på något nytt, eller halvnytt: i slutet av november knåpade jag faktiskt ihop ett nytt mobilfodral. Hittade en bild nu när jag skummade igenom mina filer på datorn. Jag ber om ursäkt för den något suddiga bilden, men eftersom vår digitalkamera gått sönder så får jag hålla till godo med telefonens kamera.

Nu tar jag upp tråden igen

Jag kände att jag behövde semester från bloggen, en lång sådan.

Men nu är jag på väg tillbaka. Julen har inneburit långledigt för min del och första lediga dagen så sprang jag till garnaffären och köpte 5 nya nystan.

Jag har inget nytt att presentera för tillfället mer än att pågående projekt består av ett par stickade babysockar och en tröja som ligger under nålen. Med båda projekten har jag dock gått bet: mönstret till sockarna gjorde mig irriterad och jag har i drygt en veckas tid stirrat ondskefullt på strumpskaftet. Jag tänker fortsätta stirra argt tills jag bestämt mig för hur jag ska gå vidare. Tröjan är nästan klar, men jag är inte alls nöjd med tyget jag valt - det är så tunt och fladdrigt, sömmarna blev inte snygga och jag känner att det finns risk för att hela tröjan kommer att hänga som en våt trasa med tanke på tygets kvalité och att huvan drar tyget bakåt. Mönstret var däremot snyggt och jag har bestämt mig för oavsett resultat så kommer jag att införskaffa bättre tyg och sy en till.

Grön-randigt fladdertyg

Ode till Farmor

I eftermiddags hade jag ett ärende till Farmors Stad. Så, jag flexade ut från universitetsvärlden lite tidigare enkom för att hinna spendera några timmar med världens underbaraste farmor.
När jag anländer känner jag doften av hennes långkok ända ut till trapphuset, herregud vad det luktade gott! Vi åt länge och pratade om allt från fiske i fjällen till hur rar min unge är. Efter maten bjöds det självklart på kaffe med kaka och sen lovar jag att jag var och är mätt för resten av den här veckan.

Söt som hon är så kunde hon ju inte vinka av mig utan att ha skickat med mig något. Utöver min favoritmat som packats ned i matlådor så fick jag några slantar som hon lagt undan till Isaks sparbössa (en påse enkronor - hon vet hur man gör en 4-åring lycklig), ett paket med nya dammtrasor, två par nystickade tjocksockar och sedan fick jag även med mig en liten burk fylld med knappar som hon sparat till mig.

Och det är det här jag tycker är så underbart med min farmor - allt är liksom så himla mycket "farmor": man ska ha med sig nya tjocksockar hem, man ska vara mätt och man ska få med sig något trevligt. Och när det trevliga, som den här gången, kom i en väldigt gammal vanillinburk så sätter det verkligen pricken över i:et. Det fina med min farmors presenter är att de för någon annan kan verka totalt betydelselösa, något de verkligen inte är för mig. Hon har alltid haft på känn vad man är i behov av: när jag hade flyttat hemifrån (under gymnasietiden = utfattig) så kom hon emellanåt med en skokartong fylld med ett klockrent innehåll - det var nudelpaket, soppa, hembakat fikabröd och alltid - en toarulle! Försår ni inte att kvinnan både är klok och kärleksfull och hon har humor!

Burken med knappar blev jag vädligt glad över. Det är ingenting jag pratat om, men hon vet att jag stickar, virkar och syr och gärna samlar på mig "krimskrams". Och är man som jag så vet en farmor som min, att en gammal vanillinburk från Kooperativa Förbundet fylld med knappar, det är kärlek det!

Min påskvecka

Just nu är det två saker som gäller: studier och peugeot. Det första ger mig ren ångest, bara tanken "jag borde plugga..." får det att växa i munnen på mig. Ja, jag är skoltrött. Efter 5 år (!) av universitetsstudier känner jag nu att jag är trött, och less. Det tråkiga är att jag tycker att de ämnen jag läser är vansinnigt intressanta, egentligen. Men att behöva jobba ineffektivt genom att trassla med projektuppgifter (grupparbeten) och lägga ner större delen av tiden på att diskutera med andra människor om vem som har rätt eller översätta texter från engelska till svenska får mig att tappa fokus på vad jag egentligen läser.

Nå.
Nu glömmer vi ångestklumpen a.k.a universitetet.
Peugeon genomgår för tillfället avancerad kirurgi och jag jag skruvar och svär för glatta livet. Rätt ofta får jag stanna upp och klia mig i huvudet under tiden jag klurar på vad jag håller på med. Ibland känner jag mig även som en snorunge då sambon likt en pappa sådär pedagogiskt pekar och förklarar för mig vad alla delar är till för, lite då och då utbriter jag glatt "jaha!" när poletterna trillar ner för mig.
För en vecka sen såg det ut så här:

Idag lossade vi de sista bultarna och lyfte ut motorn. Jag tror att vi är ett rätt bra team i garaget, jag och sambon. Jag har överlåtit krälandet under bilen till honom, inte för att jag är rädd för att skita ner mig utan för att jag helt enkelt inte har muskelkraften för att dra loss fastrostade bultar.
Jag har ingen aning om vad vi ska göra imorgon. Det är som sagt första gången jag plockar ut en motor ur en bil, min bil. Det är delar som ska tvättas och delar som ska bytas. Motorutrymmet ska rengöras och de förvånansvärt små ytorna som är angripna av rost ska behandlas.

Nu passerade sambon och kommenterar mitt knapprande på tangenterna med  "men det verkar ju som att det  lossnat med skolarbetet nu!".
"Ehrm. Njae, ja, eh... bloggerpunktcom..."
Den där menande blicken han gav mig säger mig att jag borde återgå till annat nu. Trevlig kväll och glad påsk.

Känn lugnet!

Usch, vilken vecka jag haft! Två av veckans kvällar har jag suttit uppe till mitt i natten för att blir färdig med skolarbete, så gissa om jag varit trött...
Men nu är det över och jag återgår till någorlunda normala vardagar.

Idag unnade jag oss (mig och Isak) en lugn morgon. Jag lämnade honom hos dagmamman först vid nio, efter det har jag varvat dagen med skolarbete och städning. Herregud, det här huset var i det närmaste en sanitär olägenhet, men efter att ha dammsugit, kastat sängkläder i tvätten och rivit av med dammtrasan så känns huset beboeligt igen.

Efter middagen kom sambons arbetskamrat och lämpade av en motorlyft, så mest troligt blir det att riva ur innehållet i Peugeon till helgen.
Vi var med i en utställning under helgen som var, jag körde Peugeon in till stan men hon går verkligen som ett odjur, ojämt och ryckigt, stackarn. Inte så charmigt att jag har ett hål i kylaren heller, jag tyckte faktiskt att det var rätt pinsamt då jag stod och väntade i en korsning och det ångade över hela huven... Åja. men nu ska det åtgärdas. Förhoppningsvis så spinner hon som en katt lagom till sommaren.

Mina raringar i "Franska Hörnan"

"HejjagringerfrånföretagetXXochjagvillpresenteraettheltfantastiskterbjudandefördigsom..."

Har aldrig varit med om maken till telefonförsäljare att tala på utandning. Väntade tålmodigt på att luften skulle gå ur henne men det löjliga i situationen tog över och jag brast ut i skratt. Går det på automatik att vissa försöker prata över de eventuella kunderna, även om kunderna inte visar minsta tecken på att försöka tala emot?

Jag nöjde mig med att vänligt säga "tack, men nej tack" tio minuter senare, då syrebristen tydligen blev för stor. Men jag tog en liten konstpaus först, och lät det vara tyst en liten stund.