Men hej måndag!

Det är sol och det är varmt!

Jag tycker att det är helt underbart när man vaknar upp en måndagsmorgon och känner sig totalt peppad (på allt). Sämre blir det inte när man kikar ut genom fönstret och noterar att solen skiner, sen kikar man på termometern som visar plusgrader.

Livet i en skokartong - lappsjuka light

Jag har åtminstone kunnat trösta mig med semlor. Igår kom min mamma förbi och vi passade på att baka, ca 40 bullar blev det. Går inte vågen upp efter det här så är det defenitivt något galet med min ämnesomsättning, haha!

Annars känner jag mig bokstavligen rätt insnöad. Nu är jag lite halvtrött på kylan, mörkret och känslan av att det aldrig händer något. Det finns två större saker jag längtar efter, det ena är att få ta tag i Isaks rum som ser för gräsligt ut (oinrett och sönderpillade tapeter) och det andra är min Peugeot som står och fryser i garaget.
Peugeon får jag fortsätta längta efter några månader till, men Isaks rum vette fåglarna om jag inte kommer att gå över huvudet på sambon och fixa nya tapeter till. Den som lever får se, och om jag lever efter att ha sprättat pengar på tapeter lär vi också få se.

Känslan av att vara ett vrak

Barnet har varit sjuk i några dagar, men feberfri sen igår natt.
När barnet är sjukt sover han i vår säng. Sjuka barn ligger inte stilla; de bökar och snurrar och sparkas och pratar i sömnen.Med andra ord så har vi fått ganska dåligt med sömn de senaste nätterna.

Igår kväll var han då friskförklarad och packades ner i sin egen säng vid läggdags.
Tyvärr hann jag bara sova ca 2 timmar innan Isak kom och kröp ner under mitt täcke. Det är alltid jättemysigt den där första timmen då han oftast bara kryper in under min arm och myser. Men så fort han går in i djupsömn så startar centrifugen.
Jag har nog vaknat säkert tio gånger av att sambon fräst "aj" och elfte gången så lät han faktiskt lite gråtfärdig då han piper "men Isak sluuuuta sparkas". Själv fick jag mig en fot både i örat, nacken bakhuvudet och ryggen.
Sen kissar barnet på mig!
Ni småbarnsföräldrar kanske förstår mig när jag säger att jag låg där en stund och faktiskt övervägde att ligga kvar i kisset bara för att få sova lite till. (jag pallrade mig upp ur sängen till slut, ni behöver inte oroa er).
Sen har ungen även mage att före ottan ligga vaken och tjata "mamma, vad är klockan, får man kliva upp nu?". Om jag inte svarade honom så höll han för min näsa tills jag vaknade.Detta upprepades om och om igen tills väckarklockan ringde.

Nä, men jag förstår inte vad de har för problem med att få ur terroristerna information. Det är för höge farao bara att slänga in dem med ett gäng 4-åringar. Lägg på att barnen i den här åldern lever ut hela tjat-konceptet i form av "varför då? Varför då? Varför då?".
Som sagt. Skulle få även den hårdaste skurken att gola.

Nä, finns väl inget annat att göra än att lägga ett tjockt lager concealer över mina mörka ringar under ögonen, dricka en hel panna kaffe och pallra mig till skolan. Ack och ve!

Virkat mobilfodral

Jag virkade nyligen ett mobilfodral till en vän, det var så trevligt att jag bestämde mig för att tillverka ett även till mig själv.
Vännen fick ett rosa fodral dekorerat med ett hjärta, mönster till denna hittar man hos Garnstudio. Till mitt eget fodral virkade jag en blomma istället och tråcklade fast några pärlor. Jag brukar inte syssla med pimpning av mina handarbeten, så det här är första gången jag använt pärlor.
Tja, den blev väl helt okej. Jag börjar få kläm på det här med virkning nu, äntligen. Jag har även fått in ytterligare en beställning på ett fodral. Jag tycker inte om att göra samma sak flera gånger, så jag ska se vad nytt jag kan hitta på i mönsterväg.

En liten värmare till min Nokia E71

Why??

Isak pratar, väldigt mycket.

Idag nådde jag på något sätt taket för vad mina öron klarar av. Inte bara det att han pratar mycket och högt, ställer sig fem centimeter från mitt ansikte och sedan upprepar vad han sagt en sisådär 4-8 ggr för att verkligen försäkra sig om att jag hört vad han sagt (även fast jag efter varje "mamma, vet du vad?" svarar, "vadå, Isak?"), han har verkligen, verkligen kommit in i den här fasen där han frågar om precis allting. Och då menar jag allt.

Om jag inte vet, så duger det absolut inte att säga som det är, att jag inte vet. För då blir han upprörd och skriker "men du måste veta!". Ibland kan jag ge ett svar, som tydligen inte duger varpå Isak rättar mig med ett enligt honom bättre svar men enligt mig helt fel. Detta följs av en evighetsdispyt i form av "nä", "jo", "nä", "jo", "nä"... (Jag inte bara vet bättre än 4-åringen, jag är mer envis också, right back at ya' kiddo)
Och hur svarar man på frågor som "vad består avokado av?".
Jag: "Ja, avokado är ju liksom avokado"
Isak: (lite frågande sådär) "Men vad är det gjort av?"
Jag: "Men en avokado är bara en avokado, den är gjord av avokado"
Isak: (lite lätt irriterat, läs: mamma är du trög?") "Ja men... vad är den gjord av?!"
Jag: (Lite desperat) "Avokado är en grönsak... frukt... eller grönsak. Den växer på ett träd, ett avokadoträd. Den heter avokado"
Isak: (Barnet halvskriker) "Men... vad-är-den-gjord-av?!!"

Nu under kvällen kom jag att tänka på ett klipp med Louis C.K som ger en helt fenomenal bild av hur det kan låta i en  småbarnsfamilj.
Dra fram klippet till 7 min. (Har man min humor så ser man hela klippet och är extra uppmärksam på slutet bara).

(För att se alla 6 delar sök på: Louis C.K - Shameless)

- Reset -

Jag har funderat över min blogg en hel del på sistone, den har känts ambivalent, åtminstone från min sida. Samtidigt som jag har känt att en del inlägg varit något för privata för att publiceras på internet.

Jag känner att jag är för gammal för att publicera vad som helst om mig själv. De som känner mig vet att jag är öppen och personlig, egenskaper som jag tycker om hos mig själv och inte tänker ändra på, men jag inser att det faktiskt är dags för mig att välja mina forum och hur jag uttrycker mig där.

Jag kommer att fortsätta blogga, jag kommer bara att blir mer noggrann med vad/vem jag skriver om och hur jag formulerar mig.

Välkomna, nyöppning inom kort.